Till alla mina underbara vänner, tack för att ni finns. Ni som finns där och ni som försöker förstå hur jag mår. Men sanningen är att ingen kommer någonsin förstå, eftersom inga av er har ätstörningar. Vilket jag är otroligt glad för! Visst märker kanske på vissa eller någon att ni har det men att ni nekar det. Men jag förstår.. Jag gjorde oxå det ända tills jag blev stämplad med en diagnos. Vet inte riktigt vad jag har ännu.. Men som jag mår så tydde allt på ätstörningar. Börja nästan gråta. Men nu ska jag komma till saken. Ni behöver inte oroa er för mig, jag kommer att bli bra, tro mig. Behöver bara lite tid. Sen kommer jag bli bättre.. Men jag kan ju säga att jag vill bli frisk men är ändå rädd.. Svårt att förstå? Kan tänka mig det.. Men önskar ju att jag var frisk från min "bulimia" eller vad man ska kalla detta ? För om jag var det så skulle jag kunna äta "normalt" som jag gjorde förut. Åt aldrig mer än 2 kakor tex.. Nu kan jag äta 12. Lixom 10 st mer. Det är jätte hemskt tycker jag. Vill inte äta så mycket som jag gör. Men behåller ju ändå inget. Åt 3 bitar kladdkaka och ¾ dl grädde ungefär. Inte spytt än och det känns konstigt och har ångest och vill spy men försöker bli "frisk" så försöker stå emot. Men ledsen att säga det här. Jag kan inte.. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte. Därför måste jag gå till Mando och få hjälp. Men vill inte prata om det. Men har inget val. Men vad jag ville säga var ju då att ni inte behöver oroa er för mig, jag kommer bli bra så småningom. Men inte just idag.. Tyvärr. Men var snäll nu och sluta oroa er, jag älskar er som bryr er och ni som kanske förstår till en viss del. But I'm fine.. I promise.

Älskar er mina vänner och snälla jag ber er, sluta oroa er. Det finns fler som har det som jag. Vi överlever.. Eller aa i alla fall dom flesta. Men jag vet att jag kommer överleva. Jag bara vet det. Känner det på mig så ja, sluta tycka synd om mig.. Om ni nu gör det? Jag hatar när folk tycker synd om mig.. Allt jag kan tänka på är att de finns fler som har det mycket jobbigare än mig. Så ja.. Okej.. Men måste nog sluta skriva nu så jag inte bara skriver och skriver, hehe.. Men lova nu att sluta oroa er, för jag klarar mig!

Xoxo
Marit